Hur får vi våra hästar att hålla?

Det var titeln på det seminarium som ägde rum den 30 oktober på Flyinge Kungsgård där veterinärer, hovslagare, uppfödare och aktiva ryttare var samlade för att diskutera hållbarhet utifrån olika aspekter. Göran Åkerström, veterinär och ansvarig för hovslagarskolan i Skara, var moderator under dagen och inledde med att tala om de faktorer som han ansåg inverka på hållbarheten. Bland annat menade han att skador ofta uppstår vid byte av ryttare. Underlaget är naturligtvis också en viktig aspekt - det bästa är att variera underlaget utan att hästen för den skull får gå på för djupa underlag då dåliga fästen lätt kan ge bl a senskador. Att välja ett bra beslag som samverkar med underlaget ökar funktionen och hållbarheten. Ett beslag som är rätt i ett visst sammanhang kan bli katastrofalt i ett annat. Även extrema exteriöra avvikelser leder lätt till problem – en exteriör avvikelse kan fungera men med två blir det oftast hållbarhetsproblem. Paneldebatt: Göran Åkerström, Karl-Henrik Heimdal, Susanne Gielen, Piia Pantsu, Jens Fredricson, Odd Granlid Hur exteriören påverkar hållbarheten var ett ämne som också togs upp av Karl-Henrik Heimdal som ordförande i Avelsvärderingsnämnden halvblod. Karl-Henrik redogjorde för de aspekter som avelsnämnden tar ställning till när de bedömer en hingst för premiering, vad som är kasserande och vad som ger anmärkning. - Det behövs mer belagd forskning på vilka hingstar som har problem med förärvning av dålig hållbarhet eftersom Avelsvärderingsnämnden inte kan ta en häst ur avel på endast tyckande, framhöll Karl-Henrik. Som grenföreträdare medverkade Jens Fredricson, Piia Pantsu och Susanne Gielen och de gav också sin bild av vad de satte högt på önskelistan exteriörmässigt hos en häst. Susanne menade att bra halsansättning, god grundtakt och bakbensaktivitet var bland de viktigaste exteriöra förutsättningarna för en dressyrhäst och Piia instämde och tillade att en framtung häst inte var så roligt ur fälttävlanssynpunkt. Jens Fredricson med åhörare

Jens menade att han "struntar i halsen": - Har hästen bra hovar, bra bensättning och rör sig bra i skritt säger det mycket om hur den kommer att hålla. Han poängterade också att det är viktigt med kraft i hästen. - Utan kraft hoppar man inga stora hinder! Ryttarna var överens om att hästens lynne och temperament är jätteviktiga – även ur hållbarhetssynpunkt. En ryttare som har en för känslig häst blir ofta dragande i tyglarna, hästen blir spänd och går i fel form och skadas på sikt. En ganska normalpresterande häst kan bli en jättebra häst om den har rätt lynne, menade Susanne. Veterinär Jacob Herslow undrade hur mycket man tar hänsyn till lynne vid en avelsbedömning. - Det ska gå att klämma, lyfta och hantera hästen. Nu har man också börjat sätta upp testryttare för att bedöma ridbarhet. Inför bruksproven studeras även hingstarnas beteende i stallet. Hanterbarheten har blivit väldigt mycket bättre jämfört med hur den var för ca 15-20 år sedan och det är sällan det är problem, menar Karl-Henrik Heimdal. Grundträningen av och träningsupplägg för den unga hästen fram till dess att den specialinriktas inom olika discipliner, var något som varje grenföreträdare gav sin syn på. - En stor del av hästens utbildning handlar om att få hästen liksidig. Hästen har alltid en stark sida och en svag sida. Istället för att slita i den hårda sidan ska man driva mana fram den svaga. Annars blir hästen mer och mer sned och får till slut ont, hävdade Jens Fredricson. Skynda långsamt var något som alla representanterna förordade. Låt hästen utvecklas i sin egen takt och med bra, varierad grundträning, då kommer också förutsättningarna för att den ska hålla vara avsevärt mycket bättre. Odd Granlid – chefhovslagare på Flyinge - poängterade vikten av att försöka återskapa hoven som naturen tänkt den. - Studerar man lösgående hästars hovar så ser de ungefär likadana ut och där finns sällan stor variation. Hovslagarens uppgift är att försöka likna hästens hov i detta naturliga tillstånd. Vikten av en bra hovslagare underströks av Göran Åkerström: - Skaffa en bra hovslagare, hävdade Göran, certifiering säger inte mycket om hovslagarens nuvarande status – den kan ha ändrats till det bättre eller sämre sedan hovslagaren fick den. Hållbarheten kan öka upp till 90 % med en bra hovslagare. Man bör veta om att vid byte av hovslagare blir det så gott som alltid problem – även om man byter till en bättre hovslagare. Ryttaren måste ta hänsyn till detta och dra ner på träningen under en tid medan hästens hovar anpassar sig till en ny situation. Det blev mycket diskussioner under dagen och företrädare från de olika områdena veterinärer, hovslagare, ryttare och uppfödare kom till tals och gav sin bild av hållbarhetsproblematiken. Diskussioner som förhoppningsvis fortsätter även utanför konferenslokalen. Många av deltagarna önskade också en vidare fördjupning av seminariet för olika yrkesgrupper, något som planeras på Flyinge till nästa höst. Av Åsa Hansson